Sitter framför datorn och funderar på livet. Hur konstigt det är. Jag har den senaste tiden filosoferat kring min egen existens för att jag behöver det emellanåt. Just nu arbetar jag på en förskola. Jag blev förskollärare 98 och har varit det från och till sedan dess. Nu 2011 känner jag att jag inte längre fixar att vara förskollärare längre. Det tär på min hälsa!!!
Varför? Jo för att jag är en glad, barnlös person och sådana verkar inte få existera i förskolevärlden. Så personal, rektor och föräldrar gör allt de kan för att motarbeta att jag ska vara på deras barns förskola. Nu har de faktiskt lyckas och jag känner mig inte ett dugg bitter över mitt beslut, att jag ska göra nåt annat med mitt liv.
Det jag känner mig bitter över, är dock hur människor fortfarande blir behandlade på arbetet och nu är det 2011. Detta är mitt sätt att skriva av mig denna frustration. Samtidigt som jag skriver av mig min egen frustration här dyker jag in i en annan människas blogg och liv. Det handlar om en 27 åring från Dalarna som lever med magcanser. Mitt livs problem ter sig genast ganska fjuttigt i jämförelse. Jag har ju ingen dödlig sjukdom, jag är barnlös och snart jobblös som jag själv har valt. Men ironin kring jämförelserna finns där. Så när jag nu ska skriva om mitt eget dilemma ska jag bara rekommendera den andra bloggen som heter I kroppen min på denna sida. Blogspot.com.
Åter till mitt liv. Hela denna vecka har jag varit hemma från jobbet. Det är pga en dunderförskylning som inte vill släppa riktigt. Jag börjar faktiskt tro att det är lite psykiskt över förskylningen, att den kom in i mitt liv pga att jag inte vill vara på förskolan liksom.
Jag skulle vilja ställa en fråga: - Skulle ni vilja vara på ett arbete där ni blev kränkta? Nej tänkte väl det. Det blir jag på min i alla fall. Rektorn har vid flera tillfällen sagt åt mig i samtal att jag inte hör hemma på förskolan pg a att jag inte har egna barn. Hon har sagt det genom att hon har uttryckt frågan:- Har du egna barn? Nej för du vet föräldrar lämnar det käraste de har på förskolan. Precis som om jag inte vet det. I och med den frågan ställd till mig, så visar hon starkt att hon tror att jag inte klarar av jobbet där. Hon har fel men nu känner jag pg a detta att jag inte vill vara i den där miljön. Den gör mig sjuk.
